Sanna K

Sannanas, en podd om mani och magi

Hurrni, jag blev lite sugen på att starta en podd.

Varför?

För att jag sitter ofta och pratar med mig själv. I efterhan dblir jag lite nyfiken poå vad det är jag faktiskt suttit och sagt. Man kan ju tycla att mna är himla klok, men undrar ändå om man inte är helt galen trots allt?

Det är också så att jag tycker som att sitta och prata, men orkar inte alltid ha sällskap. Eller bli tillrättavisad, eller ifrågasatt. Därför älskar jag röstmeddelanden genom tex Telegram. Det är en konversation på riktigt eftersom att jag hör en röst. Blir jag ifrågasatt, så kan jag deala med det när jag orkar. När jag har ett svar. Tas något stort upp som behöver tänkas på, så kan jag göra det. Svara när det passar.

Jag har inget emot att vända o vrida på saker rent intellektuellt. Vill säga att jag t.om fröjdas med såna tankar. Men ibland vill jag bara sitta och prata. Och för att verka mindre galen, då jag hört att man är det om man pratar med sig själv, så spelar jag in det. På så vis, kan jag säga att jag ju pratar till er. Vem? Den som lyssnar.

Iden kom när jag satt här och färsäker få igång auto upload av en hårddisk till Smugmug. Går igenom alla mappar för att se vart problemet ligger, tydligen är det för djupt nästlade.

Fann en mapp som hette “2017-10-18 Middag hos han som lagade mat”… Hah, skrattade jag. Det var väl himla tur att han hade gjort det. Annars vore det ju inte mycket till middag.

I vardagen är jag lite virrig, men kreativ. Duktig, men jäktad. Glad, men har hett temperament. Snygg, men alldeles för bitter. Allt jämkas till nån slags ultraviolett beige. Normalt genom projekt och så, har jag så himla bråttom att blir klar och få mycket gjort så jag kan känna mig duktig inför folk sen. Så bråttom att jag inte ens kan njuta av dert kreativa jobbet, som är min favorit. Min stora fröjd att få nörda på linjer, texturer, ytor, format, storlekar, känslor. Men inget blir riktigt bra eftersom jag stressat färdigt det. Slarvat. Trots att jag vet att jag kan göra det så, såå bra. Har svårt att tillåta mig att bara ta mig tiden. Det är som att jag inte förtjänar att bara sitta och dutta. För det är ju så det känns i stunden, som att man bara sitter och duttar… Och hur vettigt är det när golvet ju måste dammsugas. Mitt hår inte är tvättat. Och mycket annat omkring ser så himla slarvigt ut, så hur jag kan sitta här och i lugnans och bara pyssla som att jag har all tid i världen?

Ändå finner jag tid till att göra annat mitt i ett arbete. Nu tex sitter jag liksom här och skriver, istället för att fortsätta sökandet efter problemet i hårddiskens mappstruktur.

Sannanas, en podd om mani och magi. Det kan vara något. Jag är ju ganska rolig när jag är som mest manisk. Och jag är ganska magisk, när jag är som mest jordad.

Om jag får säga det själv :)

Färga polyesterblandning med lökskal

Som lätt kan hända när man köper kläder av privatpersoner över nätet, så kommer ibland plaggen i en annan färg än man förväntat sig. Ett förvandlades från en sval rosa till en varm jordig orange med lökskal.

Har bara en kastrull att använda, plagget är neonrosa och till 50% polyester! Trixigt känns det ju, men förhoppningen är att färgningen går enkelt om man gör saker i rätt ordning.

I bloggen Lite Virkning läste jag att man kan färga minst två gånger med skal, så jag tog med dom för förstärkning till detta polyester plagg.

Sparade lökskal från tidigare färgning som fått ligga luftigt utan lock ett par dagar

Lökskal som torkat igen efter en tidigare färgning + 20 gram nya torkade skal färgade jag denna neonrosa klänning i 45% polyester, 55% bomull.

Gjorde såhär: Värmde 4 liter vatten i en rostfri kastrull fylld av torkade lökskal sparade efter förra färgningen, tillsammans med 20 gram torkade oanvända lökskal. Temperaturen pendlade mellan 70 – 100 grader över ett par timmar. Att det kokar lite är okej eftersom inga kläder ligger i, resonerar jag.

Hällde av färgbadet med lökskalen kvar, i en stor rostfri bunke. Där fick det svalna medan jag diskade ur kastrullen och betade klänningen.

I kastrullen värmde jag 4 liter vatten med 20 gram alun till 80 – 90 grader över ett par timmar, med klänningen i.

Fotnot: Undvik att det kokar med plagget i, då det kan förstöra formen på fakryl och polyester plagg. Ren bomull är inte lika känsligt.

Hällde av vattnet men lät klänningen ligga kvar i botten. Genom ett durkslag silade jag det svala färgvattnet ur bunken ner i kastrullen över den varma klänningen.

Rostfri kastrull med 4 liter vattnet och ca 45 gram lökskal

Elden brann ut så det tog minst en timme innan temperaturen kom upp till 90 grader. När det väl var ordnat så somnade jag visst… men min man tog över befälet.

Färgbadet hälldes ut efter ett par timmar, klänningen sköljdes lite lätt och fick ligga kvar i kallt vatten över natten.

Med morgonkaffet stoppade jag den i maskinen på 40 grader och hängde sen på tork. Nu några dagar senare har jag den på mig och jag älskar den!

Vet inte exakt vilken skillnad som blev av att ha tagit med lökskalen från färgningen av mina mössor, men det känns som att det påverkat hur rik och mörk nyansen blev.

Hur som, färgen blev fantastisk (!!!) <3

Färga kläder med lökskal och alun

Färga kläder med lökskal? Ta mig tusan.

Det var i Lina Sofia Lundin’s bok Naturlig Färgning konceptet av att färga med matrester poppade upp i min värld för första gången. Sparandet av lökskal tog fart.

Spara lökskalen själv eller hämta från affären. Dom har mängder!

Ekotipsets bok “Städa hållbart” påminde ytterligare och gjorde sparandet mer nitiskt. Sedan var det dom otroligt fina resultat som visades på garnfärgningar i bloggen Lite Virkning, som gjorde all skillnad. Det var bara att sätta igång nu! Arbetssättet var väldigt pö om pö, vilket passar mig utmärkt.

Pö om pö är ett fantastiskt mantra för hela livspusslet. Allt från hushållssysslor, renovering och matlagning till skönhetsvård, trädgård, sy kläder och rita måla. Som Sara Bäckmo så fint skriver på sista sidan i boken Skillnadens Trädgård, “inget havererar av att göras lite pö om pö”.

Så sant som det är sagt.

“Inget havererar av att göras lite pö om pö” sade Sara Bäckmo. Det behövdes ramas in tyckte jag.

Steg 1. Alunbad

Alun och lökskal för miljövänlig färgning av tyg

Fäst finaste gula färgen på kläder från lökskal med ett alunbad. Det är nämligen alunen som gör att färgen sedan fäster ordentligt i färgbadet. Minimera risken för ojämn färgning genom att se till att tyget är rent.

I mitt första försök här, färgar jag en vit hatt i 100% bomull och neongrön mössa med ca 50% akryl. Det ska bli spännande att se hur två mössor i olika material reagerar i ett och samma bad.

20 g alun
145 g textil
4 liter vatten
90 grader

Första försöket steg för steg

Löste upp 20 gram alun i 4 liter vatten genom att värma det till 40 grader. Momentet påminde lite om när man aktiverar jästen innan bakning. Stoppade sen ner mössorna och värmde till ca 90 grader.

Att först ge textilen ett varmt alunbad är en process som kallas för att beta tyget. Det är nödvändigt för att färgen sedan skall fästa ordentligt. Det finns andra metoder för betning också som är ganska hardcore, tex kiss och linolja.

Lärdom Det var svårt att hålla temperaturen jämn under kokpunkt på 90 grader. För att vattnet inte skall börja koka i det här momentet krävs lite finlir.

Misstag Att lägga färdigbetade plaggen i ett fat för att kunna förbereda färgbadet gav ojämn betning eftersom vattnet med alun rann ur och poolade sig under plaggen. Det gav i sin tur en ojämn färgning. Vände på dom då o då, men det hjälpte inte.

Lärdom Färgbadet skall vara redo att användas i samma ögonblick som tyget betats färdigt. Förbered därför färgbadet i förväg eller parallellt med betningen.

Om man bara har en kastrull

Har man bara en kastrull, så förbereds färgbadet i förväg. Att det svalnar gör absolut ingenting, utan kan till o med vara att föredra. Förvara färgvattnet med alla lökskalen kvar och gärna under lock, som en försäkring om att inget oönskat trillat i. Sila det sen genom durkslag ner i kastrullen över textilen efter att alunbadet hällts av.

Testade faktiskt göra på det viset också, och det var jätte smidigt.

Steg 2. Färgbad

Torkade lökskal puttrar ett par timmar på 90 grader

25 g lökskal
4 liter vatten
90 grader

Hade ner 25 g lökskal i 4 liter kallt vatten som värmdes till ca 90 grader. Fick småputtra där i ca 1.5 timme. Hällde över det sedan i en bunke för att sila tillbaka det i kastrullen igen, eftersom jag bara hade en kastrull. Efter silningen hade jag i dom stackars mössorna.

90 grader är optimala temperaturen för att fästa färgen, men det kokade upp ibland. Så fick dom vara i ca 1 timme, innan allt hälldes ut i ett durkslag i diskhon. Mössorna sköljdes i kallt vatten, kördes i tvättmaskinen på 40 grader och fick torka över natten.

Resultatet

Den vita hatten blev supercharmig trots sin ojämna färgning. Kommer rocka den i sommar :)

Den gröna mössan blev däremot förstörd eftersom den både tappade formen och fick himla ful ojämn färgning.

Misstag Färgbadet med mössorna i kokade upp ibland och skadade formen. Att färgbadet inte var redo i tid, skadade kvaliteten på själva färgningen.

Idé Skulle det hända igen att tyget är färdigbetat och redo innan färgbadet, så är det nog bättre att hälla över alunbadet tillsammans med textilen ner i en stor bunke. Där kan det ligga och bada lite extra istället, medan man i lugn och ro fixar färgbadet. Det borde ge en jämn fin normal färgning eftersom ingen avrinning skett.

Lärdom Kläderna riskerar bli förstörda över 90 grader, så låt färgbadet absolut inte koka efter silningen när textilen ligger i.

Att färga med lökskal är definitivt en skill jag gärna slipar på, så håll utkik efter fler projekt.

Mössan i akryl bomulls blandning, tappade både formen och fick dålig färg. Förstörd.

Artiga råttor i jordkällaren

Råttan uppskattade ekologiskt odlad potatis

Några fällor tänkte jag inte ta till riktigt än, men inför nästa höst och vinter behövs bättre förvaring för potatisen i jordkällaren. Att öppna trälådor inte är optimalt förstår man ju, men det var ju något att börja med. Kanske räcker att klä insidan med dom i nät och lägga på ett lock?

Råttor som smakar lite på kanten av ett tiotal potatisar i våran jordkällare, gör mig förbannad. En råtta som däremot kalasar i sig en hel potatis och sen drar vidare är välkommen att förskansa sig. Kan tillochmed tycka att det är lite gulligt :)

Jag menar, kolla den här! Blir man inte lite glad? Nästan smickrad?

Som att man haft bjudning och någon drar brödet genom såsen kvar på tallriken för maten var så god. Lämnar kvar en nästintill ren talrik redo att stoppas tillbaka i skåpet.

– Men äsch då, det var väl inget … :)

Big Magic

Titel Big Magic
År 2016
Bokförlag Penguin Publishing Group
Författare Elizabeth Gilbert, författaren av supersäljaren Eat Pray Love.

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Genuin och jordad.

Varför jag köpt/lånat boken Läste den när den kom ut för att jag älskade Gilbert sedan Eat Pray Love och var dessutom i desperat behov av klokheter i ämnet kring att inte våga stå för sin vision. Som konstnär behövde jag verkligen lite mod.

Handling Genom boken understryks poängen i att våga testa. Att vara modigare och mera nyfiken på vad som händer om man bara skulle släppa sin kreativitet och skaparglädje lös. Helt lös. Sådär lös att man inte ens bryr sig vad som händer sen, eller ens om någon kommer förstå vad man gjort. Strunta fullkomligt i vad folk kommer tycka, ifall någon annan gjort eller kan bättre osv – för att skapande och kreativitet handlar inte om resultat, utan om själva stunden då det händer. Vilket är för en själv. Så kör bara kör.

Omdöme Fantastisk läsning! Har gett den till flera vänner som tex fyllt år. Rekommenderar den till alla som sitter fast. Till alla med idéer om en annan vardag men inte riktigt törs sätta saker i rullning. Till alla inte vågar stå för sin vision. Alla som behöver en push.

Motivering Hon är så klok den där Gilbert, och hon har så rätt. Inte ska man hejdas i sitt skapande pga rädslan om att folk inte kommer uppskatta det man gör. Man ska göra det ändå! För sig själv! Eftersom jag verkligen tagit det till mig från boken och långsamt byggt upp mitt mod till att stå för min vision sen dess, så har detta blivit en av dom viktigaste böckerna jag läst.

Lärdomar Även om ingen fattar grejen eller vill ha det, så vill jag fortfarande skapa det. För att jag är nyfiken och för att jag har en idé eller känsla jag vill följa. I det här livet jag lever, så vill jag spendera min tid just så. Att andra uppskattar det också vore underbart, men inte avgörande för hur jag tänker spendera min tid här på jorden.

Sysalabim – Sömnadskurs på distans

Taggad som attan drog jag igång! Grävde fram ett tyg jag rivit av en pianopall jag ryckt upp ur en container på återvinningscentralen. Sedan rotade jag lite i kassen dragkedjor jag köpt på Tradera för länge sen.

Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara? tänkte jag, så nu drar jag lite kort om allt som gick fel, hehe.

Dragkedjan smälte när jag skulle pressa innan jag börjar markera med penna, vilket guckade ner både strykjärn och tyg. Gött! När dragkedjan var på, upptäcker jag att tygets mönster är upp o ned. Bild och mönsterälskaren i mig började såklart sprätta. Steget “sy av hörnen” sade att man skall sy runt hela tyget; inte bara rakt ned från dragkedjan som jag gjorde. Missade alltså sy botten också, vilket skapade förvirring då inget såg rätt ut. Övertråden slut nu, så jag bytte ut den mot första bästa – och den gick av hela tiden. Hela, hela tiden. Men jag i min mani körde på ändå, ett par cm i taget för att sedan behöva trä om maskinen. “Snart klar, snart klar” … Men istället gick nålen av. Fan.

BaAh! Kände jag och packade ihop.

Göra om göra rätt

Återvände ett par dagar senare efter att jag felsökt lite både i manual och på nätet. Hade lärt mig att olika trådtyper på övertråd och undertråd kan göra att dom skavs mot varann och därmed går av. Det var just när jag skulle sy överdragkedjan som den slets sönder, men efter att jag synkat trådtyperna gick det fint.

Ah, uuunderbar känsla att vara klar.

Hur fin den än blev däremot, så kräver projektet definitivt en revansch! Efter att hela kursen är klar så gör jag en till sån här. Då med lite mer, finess.

Nu börjar min självutbildning till sömmerska.

Det är dags.

Drömmen om att klä både själv och andra i kläder jag sytt är stor och gammal. Lika sant som det är sagt, så kommer det aldrig bli min vardag ifall jag inte börjar slita för den. Upp tidigt, dedikera tid, studera, testa, göra. Innan jag kan börja räkna timmarna bakom maskin eller mönsterritning i hundratal och sömmarna sydda i kilometer, är jag ännu kvar vid tröskeln.

Jobbet måste bara göras och vanan byggas upp. Alla referenser hamna på plats, men istället har jag väntat på att en mentor eller syjunta ska dyka upp och sätta mig på rätt spår sedan gymnasietiden. Inget av det kom att hända mig, istället gick en kompis mormor bort. Marie hette hon och vi har aldrig träffats. Att Maries bortgång skulle påverka mig alls är nog lika oväntat för henne som för hennes dotter som för dotterns son som är en gammal kollega till min man, som i sin tur också blivit min kompis. Det började med att han erbjöd hennes gamla overlock maskin. Sedan kom tillsammans med den också hela hennes lager av tyger och sytillbehör samt böcker om broderi, porslinsmålning, vävtekniker, stickat, virkat och t.om BATIK!

Både verktyg, material och kurslitteratur med andra ord. En hel skola men ingen lärare. Ingen kursplan, ingen mentor. Men allting annat.

Tårarna bara rann medan både kropp och sinne realiserade vilken skatt som hamnat hos mig. Att jag står ensam ansvarig nu för hur allt detta skall hanteras, förvaltas. Att jag precis fick en once in a life time chans att förverkliga mina sydrömmar. Drömmer jag? Är det här på riktigt?

Fina tyger på rulle som fått vintage stämpel under tiden dom varit hos Marie, som hade enorm känsla för stil, färg och form. Hon hade skill. Entusiasm och nördighet. Hon hade varit en perfekt mentor om hon orkat med mig och haft tiden. Men jag tror jag måste vara min egen mentor. Precis som Pippi för säga till sig själv på skarpen att gå o lägga sig så får jag göra det samma.

– Sanna, GÅ och rita mönster.

Oravais! Staden där mormor fortfarande bor, är uppväxt. Både hon och morfar jobbade på Oravais textil fabrik.

Det kändes i slutet av dagen då mitt hus var fullt av lådor och hade en ny lukt i sig av gammal stuga som kom med tygerna, som att Universum precis lite halvfrustrerat men med kärlek besvarat min existensiella fråga “Vad ska det bli av mig? Vad ska jag göra med mitt liv?”

– Det du alltid vara gått o fantiserat om men aldrig tagit dig för. Sy!

Så jag kände för att berätta om det. Att jag just nu är precis i början av kapitlet “Förverkliga drömmen om att bli sömmerska”. 33 år gammal, 31 veckor gravid med typ 3 km tyger att bekanta mig med. Nu börjar mina studier. Nu börjar min aktiva insats som får bära eller brista, till att Sannas Kreationer, som jag valt att kalla resultaten av mina små idéer, skall inkludera sysaker! :) Föreställer mig underbart praktiska o tjusiga klänningar med fickor och massa snygga utsvängda byxor!

Men först ut lite kimonos till min man av mammas gamla gardiner. Samt behöver jag mig med naturlig färgning av tyger. Har en ide om att koka lite randiga tyger i massa glögg i några timmar, i hopp om att bli av med dess höga kontraster och extrema färgskillnader.

Gudrun Sjöden tyger skall färgas med glögg genom långkok

Ps, följ gärna sannaskreationer på Instagram.

Mats, Ove och Bockarna Bruse

Mats till vänster, Ove till höger. Foto Sanna K

Det skulle bjudas på en unik kuliss och två begåvade musiker med en förkärlek till rock, som delar en nytolkning av en gammal saga. Uttrycket “Rockpoesi” stod med i beskrivningen om vad denna barnföreställning skulle innebära, men Mats rätade mig i efterhand och sade att det är “Mer jazz och folkmusik”. Hur som, så var föreställningen fantastisk!

Ju mer jag som småbarnsförälder börjat ta del av vad som levereras till barn, har jag börjat uppleva att ofta när vuxna skall göra någonting för barn, så försvinner mystik och spänning i utbyte mot att det skall vara enkelt att förstå. Det händer också ofta att en bra story bytts ut mot att det händer nya saker hela tiden. Ett förvirrande kaos av ljus och färg i konstant rörelse med pipiga rörster. Vem som helst blir ju utmattad av sånt.

Det är trots allt en enorm skillnad på att hålla barns uppmärksamhet med rörliga ting och att leda dom nyfiket genom en story. Helt olika skills krävs av skaparna. Helt olika delar av hjärnan aktiveras av barnen. Känslan som infinner sig i barnen i efterhand när allt är slut är också olika.

Nyfikna småttingar från början till slut

Mats och Ove från Skottes Musikteater berättar sagan om Bockarna Bruse med en förmåga att transportera. Vill erkänna att man som vuxen till och med känner sig lite förflyttad en stund. Visst är det en saga där inte allting är som i våran värld, men det finns en solklar utgångspunkt som barnen är med på. Betande djur.

Nyfikenhet är bara början av vad alla barnen i publiken upplevde när teatern drog igång. Det var musik, sång och roliga röster på små leksaker.

Sen är det vackert bara i sig, hela grejen, att man gör såhär för barn. Vuxna är ju ofta så upptagna med sina vuxensaker att barnens möjligheter till stora tankar, kreativt tänkande och nyfikenhet stimuleras oftare av förskolepedagoger, spel och film än en själv.

Den här föreställningen är skapad och levererad med enkla medel, men är så komplett. Det saknas ingenting. Det är omsorgen i planerandet som gör det. Föreställningen ger barnen en stund för stora tankar och visuella intryck som kräver koncentration. Min snart 3 åriga flicka och min 33 åriga man fröjdades bägge av musikaliska skickligheten och snygga rekvisitan som visades upp. Visst tänkte dom säkert helt olika tankar, men definitivt blev dom inspirerade både två. Sagan gör gott för både stora och små. Man lämnas inspirerad och imponerad.

Föreställningen Bockarna Bruse är skapad med enorm respekt för barnen. Det märks genom att inget görs halvdant med synligt tankesätt om att “äh, det är ju bara barn – dom fattar inte ändå”. Istället är det noggrant och snyggt med bra timing. Bakgrunden tjusig, trollet rena hantverket och musiken är stämningsfull. Samtidigt är rösterna roliga och tempot varierande.

YOGA – Ett livsval

Titel YOGA – Ett livsval
År 2013
Bokförlag Semic
Författare Malin Berghagen och Fotograf Katarina Di Leva

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Upplever en genuin pushande kraft genom bokens olika delar, som verkligen vill medla till mig att det är värt det. Det är värt att tänka ett varv till kring hur och varför man spenderar sin tid, förhåller sig till mat, vänner och nya koncept. Är man verkligen så öppen som man vill tro? Beter man sig så som man vill bete sig, eller väntar man på bättre tillfälle? Malin säger med egna ord; våga möta dig själv. Våga sitta utan yttre stimuli med ögonlocken slutna i tystnad, med inget och ingen annan än ditt inre som sällskap. Bara genom nyfikenhet kan du ta reda på, vad säger ditt inre när hen har någon som verkligen lyssnar?

LÄS MER

Author: Sanna K

Sannanas, en podd om mani och magi

Färga polyesterblandning med lökskal

Färga kläder med lökskal och alun

Steg 1. Alunbad