Dag 25. Tyresöremenissing

Jocke och Otto

Tjejerna och Dylan på lite godisbete

Här sitter Jocke och Otto nedanför häcken bredvid solrosrabatten och tittar på hönsen, som befinner sig på en ny del av tomten. Vi tog dom ner i trädgården för att se om de kanske hittar nåt gott där. Men de hade blivit för nervösa utan buren, så vi gav dom lite skydd.

Vi är lite långsamma idag då de var fest med P1 igår och sen vidare till D Lounge. Jag var inte på festen, men när jag och Jeanette åkte från henne strax innan 12 på natten och mötte upp Joakim på D Lounge var han hyfsat full och stod vid baren. Joakim tar sitt bakfyllebad just nu tillsammans med en George Martin bok. Jag själv pillar med min portfolio för att på måndag kunna visa upp lite av vad jag gör och kan för P1, som visat lite nyfikenhet. Först ut, bilder på fåglar och tjejerna. Tjejerna är ju inte fåglar, de är något annat.

Vi värmer på mat som Oscar lämnat i frysen då han åkte i fredags. Dom här risbollarna är gjorde på rismjöl och fyllda med jordnötssmör. Löjligt gott. Att äta en, två såna som avslut på en måltid är jätte trevligt. Du klämmer i dig massa ris i soya och dumplings i vinäger och absolut sista tuggan är en sån här.. Oj oj oj!

Saknar mina tjejer

Efter en lång dag ute med båten kom jag hem till tjejerna. Nu skyndar dom sig till växthuset där de bodde för att få maten jag bär i handen, vi hann bygga upp ett bra sätt att kommunicera på :)

Hela truppen bakom!

Dom är så fina!

Jag och mina Brahmabrudar

De vackra huset :)

Otto släntrar efter och letar färsk fågelskit, de är de gottigaste

Skulle åkt till Occupy men hade ingen remsa kvar och kortet var på vift, så jag stannade hemma och kontaktade dom istället för att få tillgång till hemsidan. Nu kan jag logga in och det ska jag göra, samt konverterade hemsidan till en bättre cms. WordPress is tha shit.

Skörda potatis och stapla ved

Med Kapten Röd, Amy Winehouse och Aplha Blondy i öronen har jag sjungitmig nästan hes medans jag släpat saker fram och tillbaka. Jag var ute idag för att skördade all potatis, fick ihop några kg. Vända sen fint all jord och planade ut de. Släpade sista ekdelarna till eldhögen och drog upp en jävla massa björk från nedre delen av tomten, staplade och täckte innan regnet kom. Bar in gamla salladspallkragarna till vedhuset, så de inte ruttnar i regnet. Tog också stödpinnarna från bönorna och tog bort till högen för pinnar i alla shapes and sizes (du vet aldrig när du behöver en shysst pinne, eller järnrör för den delen..) och då fick jag syn på den fina stegen jag byggt åt tjejerna. Dags att lägga den på eldhögen, för jag vill inte se den ruttna sönder. Att elda upp deras gamla grejer blir också ett avslut.

Men jag hade mitt avslut i helgen då jag städade upp alla fjädrar och högtryckstvättade burarna de sov i. Det var mycket jobbigare än jag trott och jag började gråta såklart, sån är jag. Men jag tog mig själv i kragen och fick de gjort. Nu fick deras halm och fjädrar berika svärmors potatisland. Jag sparade alla vackra fjädrar för att göra smycken av, men ett par av de finaste begravde jag i potatislandet där hon redan skördat. Det var mitt avslut. Mina sista ord ändå blir, förlåt tjejer för att jag inte tog hand om er.

Sanna K Design tar fart nu

Paintingday

Jag har mycket inlägg jag borde skrivit, tex om alla landen och mina bästa trädgårdstips. Som tex damsugarludd till tomatplantorna, måla stenar svarta och bygg en mur av dom eller bara lägg dom som en krans runt en rabatt, så har du varm jord tidigare på våren.

Min potatis och lökodling vart bäst i år, mycket annat dog. Typ, de mesta. Mina bästa potatisknep är att täcka runt plantorna! Täck så mycket att du börjar oroa dig över att du överdrivit. Täck potatisen med vad som helst, den kommer alltid upp. Jag själv har täckt mellan plantorna med allt från surt barr och mossa till vass från viken. Och jag har aldrig sett så lyckliga potatisplantor!! Kom ihåg att potatis kan växa upp genom 60 cm halm. Du kan vända upp och ner på en grästova och sätta en potatis under, och den kommer skicka upp en planta.

Men jag har nya planer för både mitt liv vilket såklart påverkar hemsidan. Här kommer de ske en väldigt drastisk förändring. Jag har helt enkelt bytt mitt fokus.
Dags att börja jobba! Just nu är jag mittt uppe i jobb, så jag har inte så mycket tid för sannak.se men, såfort jag är klar. Jag jobbar medans jag äter och sover i princip, så de skall nog bli klart inom en vecka. Sen får ni se! Tills dess måste jag hålla de hemligt, för att de blir bäst effekt så.

Efter att räven tog mina fåglar på midsommarnatten så har jag tappat min lust.. Jag saknar dom fortfarande och jag blir så ledsen av att tänka på de. De var mina vänner. De var med mig i trädgården varenda jävla dag!! De var så mycket mer än bara matfåglar. De var mina tjejer. Så jag tänker satsa på Sanna K Design nu istället. Visa världen att jag kan göra den nytta när de kommer till grafik. Watch me.

Gulan och Dylan på vift

Så nära, men så långt bort..När jag kom ut idag för att kolla till vattnet så kunde jag inte hitta dessa två. De befann sig inte i huset och heller inte under bänken vid oxeln som de andra. De har gått ner för stentrappan och vandrat in i skogen till de högsta gräset. Misstänker att de var enda där borta för att de andra tjejerna jagat bort dom. Kristina vill nog inte ha nånting med Gulan att göra, men försöker däremot fortfarande att sno hennes pojkvän. Men Dylan stod väl vid sin kvinnas sida och följde med henne ut i skogen.
– Ska Hon gå, så går jag med!
Bra Dylan.

Liten tupp vid namn Dylan på vift

Silver och Guldbandad Brahma Unghöna vid namn Gulan på vift

Gulan J Solveig och Dylan på vift

Gulan på klättrar trappa

Nya höns i huset!

En grå Silkeshöna

Brahma Tupp

– Hej! Jag vill ha en tupp också!
– Såklart du vill ha en tupp!

Sms konversationen gick till på något vis i den stilen.. Hon hade en ungtupp kvar som dock egentligen var lite bortlovad men jag lade ett bud och sa att de är konstant högre än den andra kvinnans. Så hon får leta elsewhere! Och så blev de.
Jag kommer och hämtar honom i sommar! Hon hade inget annat val än att ge efter. Men jag fick honom ändå för hälften av vad den andra tjejen skulle betalat, hippien och jag gillar varann.
Hon nämnde också i telefon att hon hade en sista unghöna kvar, Gulan. Hennes egna barns älskade favoritfågel, men hon kan inte vara kvar. Så vi fick smyga in henne försiktigt in i bilen innan minstingen såg..
Mina tjejer, flickor, damer, småbrudar, drottningar har alltså fått sällskap!

När vi kommit till plats så satt hon och borstade sin nya ponny. Myran var 30 år och hade stått stilla väldigt länge hos sin förra ägare, så hennes djurälskande hjärta sa väl åt henne att åka och hämta hem ponnyn. Nu är Myran ute dagligen och promenerar med ett gäng barn, och ett par andra ponnys + en häst. Den andre ponnyn som redan fanns på plats är blixtförälskad. Fick höra att han är svår att få upp i galopp vanligtvis, men om han vet att myran är ett par kilometer bort, så springer han i världens fart! Och panik får han när hon inte syns till. De är kärlek! Getterna var ute på grönbete, grisarna bökade fortfarande på där nere men nu med nytt boende. De har fått en gammal buss att bo i, såg jätte coolt ut nerifrån vägen.

Hönshuset, lite Dalai Lama och historia

Numera säger hej till alla fåglar jag går förbi, och jag har väl fått för mig att dom alla känner mig. Oavsett sanningshalten i de, så gör de ju mina skogspromenader väldigt mycket roligare. Och om jag nu mot all förmodan (peppar peppar), skulle få måsskit på mig inne i stan så skulle de inte störa mig. Jag skulle tänka mig att den här måsen bara jävlas med mig, och jag skulle väl skratta med fågeln. Med fågeln. Han skrattar med mig, inte åt mig. De är min kompis liksom..

Jag ville direkt in i hennes hönshus! Jag ska visa lite bilder, så att ni som själva tänkte skaffa er kan få se hur en väldigt empatisk hippie har sina höns. Jag tror hon hade ca 30 hönor där inne + kycklingar, och burar med vaktlar. Hon säger att de inte är optimalt, men de uppnår man väl aldrig tycker jag. Hon har ett ca 4 kvm stort hönshus, med massa vackra fåglar och lågt sittande pinnar eftersom Brahma inte är världens flygare. De chillar mest och tycket om att strecka på sina ben. Utanför knatar de runt en helt otroligt snygg tupp! Så stilig! Och där inne satt de flera, tror hon hade tre stycken här inne.

– Och sen har jag två stycken kycklingar jag spanat in åt dig..
Nånting i den stilen sa hon och jag vart stormförtjust! Sneglade över på Joakim som såg mig i ögonen, och insåg att han hade inte en chans att tänka realistiskt nu. Och eftersom jag är stormförtjust i den här kvinnan som sålde mig alla hönsen, så kunde jag heller inte neka. Vill hon att ge mig nånting så tar jag emot de. Tycker hon att jag ska ha nånting, då har jag de! Hon är så ett med naturen och rofylld i sin egen själv, så jag vill att de smittar av sig på mig. jag själv är så nervös, stressad och orolig hela tiden att jag blir galen. Jag kan inte tänka mig att hon upplever så mycket panik is in vardag. Utan hon masserar hönsfötter och sjunger sånger för dom samtidigt. Borstar hästar och pussar på sina barn. Jag måste coola ner lite.
Så hon sa till mig – Dalai Lama har sagt, Du behöver aldrig vara nervös om du endast har goda avsikter.
De ska jag komma ihåg. De kan hjälpa mig. Nån liten klump som sitter och trycker högst upp i bröstkorgen, blir lite mindre av att tänka på Dalai Lama. Det här sa hon när jag satt uppe på hästen och var nervös.

De var två stycken små små, kanske 1-2 månader gamla kycklingar jag nu döpt till Alice och Moa. Och inte bara de, tuppen Frank (Fränk..)Dylan är också ny i huset, aka Dylan. Och så Gulan. J. Solveig, en höna i samma ålder som mina egna. Ja, hon har lite många namn men de finns en anledning till de. Gulan var namnet som barnen döpte henne till. Dessa barn tyckte hemskt mycket om henne, så jag vill inte ta ifrån dom Gulan helt. Utan hon får leva kvar hos dom, fast här hos mig. Gulan fick hon heta av de tjejerna för att hon är så jäkla gul! Anledningen är att hennes mamma var en Silver Svartbandad och pappa en Guld Svartbandad. Hon är skitsnygg, så Solveig är min vuxnare variant utav Gulan. J står för Josefin, och de har jag gett henne efter en gammal vän till mig. Gulan pickar försiktigare än mina damer, så hon är lite finare i sättet. Hon är lite flickigare, lite sötare, lite nättare, l.. Lite sådär, duktigare. Han hon gått i skolan, så hade hon studerat ordentligt och hennes böcker hade sett nya ut ändå till nästa årskurs. Kanske de gör de andra tjejerna lite avundsjuka, och därför så gillar de henne inte riktigt. Plus, att Gulan kom med en snygg tupp. Så mina tjejer känner väl kanske lite sådär..

– Jävla snobb-brud som kom hit nu.. Hur får vi henne att sluta vara så mallig? Vi snor killen!

Så, Kristina är efter Dylan ganska mycket, och Elisabeth är lite snabb på att jaga bort Gulan såfort hon närmar sig stora gräsmattan vid bönodlingen som tjejerna totalförstört. De blir inga bönor för mig i år kanske, men ruccolan är inte allt för söndertrampad. Den här rabatten får bli den rabatten jag slänger ner alla från och plantor i jag ändå inte riktigt tror kommer klara sig. Så får vi se vad som händer med dom. Tänkte sätta lite pinnar över den så att tjejerna går på dom , istället för att de krafsar sönder mitt fina täckmaterial och gör min jämna rabatt till en samlingsplats för kratrar.

Gulan fick alltså Josefin som mellan namn för jag hade en vän ett par år i högstadiet som jag alltid tyckte var så mycket finare och bättre än mig själv, och hon hette Josefin. Hon var en helt underbar vän, men jag ville ändå konstant hämnas för att hennes nagelband var finare än mina egna. Jag tror mina tjejer tänker göra samma sak mot Gulan. Men de kommer be om ursäkt senare, när de inser att Gulan faktiskt inte ser ner på deras nagelband.

De är av Brahma rasen allihop, och jag tänker aldrig byta.

Tomater

Någon annan än jag som tänkerpå mördartomaterna av den här svartvita bilden?

Jag satte mina tomater på förodling för ca två veckor, strax innan valborg. I förrgår planterade jag om dom, men de ångrar jag mig nu. Du behöver inte vara så snabb! Jag var så rädd för att de skulle bli svårt att separera dom ifall jag väntar för länge, men jag oroade mig helt i onödan. Istället så har jag hamnat i en situation nu, där jag är rädd för att de inte kommer ta sig. Fuck!

Tomaterna var 5 – 10 cm höga, så jag kände att jo men nu är det dags att ge dom alla en egen kruka. Men jag kunde ha väntat iaf tre veckor till så att de bygger lite rejäl stam först och får sina karaktäristiska blad. Det är tydligen inga som helst problem att separera dom rötterna. Jag hoppas verkligen min tar sig. Jag har säkert 60 st tomatplantor. Bifftomaterna står i redskapsboden och Money Maker under ett eget ihopsnickrat växthus/drivbänk bestående av en pallkrage med en ihopsnickrad ram på, som jag vävt in i plastfolie. Glapak! De står i väldigt sandig jord, för jag kände att de borde inte vara några problem och jag hade svårt att komma åt nåt annat. De var mycket prat förra året eller året innan de med svärmor om en sandodling, så jag tänkte att jag inte ska vara rädd nu. Var jag dum istället? De bör inte stendö bara rakt av, så att jag hinner nog retirera ifall de skulle gå åt skogen.

Jag ska sälja av tomatplantorna om ett par veckor, då jag tänkte ta 20 – 30 kr st på en bakluckeloppis nånstans.
Rabarberchutney 50 kr burken, en påse ekologisk honungsmüsli för 50 kr och sen kanske jag hinner sy upp några snygga tygpåsar att ta med och sälja för 100kr st. Ja, de är kanske lite dyrt, jag är ledsen för de. Men, jag är alltid prutbar.