Mat – Sanna K

Typisk lunch / frukost

Kinesisk, fransk, exotisk och amerikansk frukost.

Sure, jag saknar min egna musli fylld med solroskärnor. Att äta den tillsammans med min päronmos på Tynningö äpplen och sen såklart, Arlas fantastiska ekologiska vaniljyoghurt. Det är en smak jag saknar. Den där kalla skeden i munnen med dessa tre godheter på är nånting jag verkligen längtar efter. Hemma brukade jag alltid ha en kaffepress stående medans jag åt musli, därefter gulpade jag i mig en kopp med kanel och vispad värmd mjölk. Beroende på säsong, oftast bara om kaminen var igång.
Förra veckan njöt vi av de kaffe mamma tog med sig hit i april, ett paket rättvisemärkt kravmärkt classic reko. Fantastiskt att göra kaffe hemma på morgonen. Jag tycker om att var uppe först, göra kaffe till oss båda och väcka Joakim med en kopp. Jag bytte de mot smoothie då kaffe är löjligt dyrt här. Jag köpte mig en mixer av Jeanette innan hon lämnade Kina, frukt finns nedanför runt hörnet och “yoghurt” kostar ingenting. Yoghurt här är visserligen bara en sönderkokt massa som smakar gott, vilket iofs den är hemma också.. Men de är skillnad på sönderkokt och sönderkokt.

Min frukost här är inte lika awesome som hemma, jag skulle byta anyday. Men, den är inte dum här heller. Skålen på bilden är fylld med kinesiska baozi, fransk croissant, ganska amerikansk charamel kaffe I guess och en banan från nåt exotiskt ställe nånstans.
1 spänn styck kostar dom kinesiska små bullarna som är löjligt goda som nyångade. Du kan få den fylld med vad som helst i princip. Den konstigaste jag ätit är currygratinerade grönsaker, med nån styrka i. De godaste är bannemig tofu och grönsaker eller eggplant med lite lök.

Min frukost här, är en fröjd och jag håller mig mätt längre än hemma på muslin.

Litet galleri från Aili vi besöker dagligen, åtminstonde en av oss. Jocke tar en kaffe varje dag innan jobbet och jag glider ofta in efter att jag simmat.

Live Well

Mycket tid, mycket ideer, mycket projekt, mycket hopp och framförallt. Mycket saker som inte blir av. Men! Sannas Kaffehandel, eller Sannas Cafe känns fortfarande inte helt omöjligt eller bortglömt. Så, jag kollar runt hur andra gör och analyserar mina favoriter. Tar bilder, memorerar och pratar, frågar om löner, hyra, kollar menyer, inredning, design på reklam, menyer, skyltfönster, diskbänkar, mixers, koppar osv.

Live Well är ett ställe i Central Park jag är förtjust i. God mat, skitskön inredning om än något tråkig De fattas helt enkelt någonting inspirerande från väggarna. Starka fotografier eller magiska målningar på canvas, eller kanske bara dekorerings-mönster målat rakt på väggen. Mera böcker, mera ritpennor, mera pyssel och mera barnvänligt. Sen jävlar! Samt så är de ett problem med maten att, man blir snabbt hungrig igen. De serverar ingenting man står sig på.

Det här är ett ställe som attraherar västerlänningar och kineser som är intresserade av lättare och lite mer mat som sallader, smörgåsar, soppor, små pajer, smoothies, kaffe finns också samt lite muffins och sånt. Portionerna är lite snåla, ibland har de för mycket peppar, ibland känns salladen inte saltad osv.. lite såna saker har jag märkt av men, de har en skitbra ide. Bara någonting är lite segt i utförandet. De har goda pajer, men inte de godaste. Så de borde satsa lite mer på marknadsundersökning och fråga kunder formulär. “Hej värdefulla kund! Vi vill ……. Fyll i de här så bjuder vi på en frukt! Tack för att du medverkar!” Borde ju funka skitbra för de som sitter där.

Well, jag gillar stället. Tänkte att jag skulle visa upp vad jag har tänkt när de kommer till Sannas Cafe, eller sannas kanske räcker. De går att göra en snygg logga av. De är ett kl projekt att göra en businessplan för ett cafe, så just nu njuter jag bara av de. Men då när jag har tid lust och kapital om 10 år, så har jag lite förarbete redan avklarat. Och så ska man ju ha en reklamfilm! I stil med den här: Anders Kafé

Alina

Träffade på Alina igen efter Dlounge mötet för över en månad sen. Hon bor i Berlin men har sin pojkvän Joe här, så hon dyker upp ibland. De var fest i lördags så jag sprang på henne där, trots att vi lustigt nog hade bestämt att mötas dagen därpå. Dagen därpå var Dag 108 och hon var 40 minuter sen! Hon hade gått lite vilse och irrat omkring utan mobiltelefon. Yes, den här bruden kan jag nog tycka om.

Vi tog en promenad med bakelser och kaffe. Lite Ritan park och fixade ett kinesiskt nummer till henne som tog två timmar att ordna pga ointresserade och förvirrande försäljare. Sen middag hos henne, vilket är lägenheten vi spenderade julaftonskvällen i. Hon är flickvän till den dude som jag tyckte var så vänlig under julafton. Hon är bruden som låg och sov.

Dag 21. Pure Lotus

Oscar, Wang Yu och vi skulle ut och äta och jag ville att Oscar skulle visa den här vegetariska restaurangen innan han åker hem, så vi åkte till Pure Lotus. Det är en restaurang folk sagt ett flertal gånger att jag troligtvis kommer gilla, men ingen sålde riktigt konceptet på de sätt de förtjänade att säljas. Jag köpte oavsett, men de fick de ändå att låta lite som ett lite sunkigt, billigt men innovativt ställe. Men det var oj så mycket mer.

Jag visste bara att allt de serverade var vegetariskt, men du beställde kötträtter. De serverade saker och ting , som ser ut som tex hajfilé eller fisk. Men är i själva verket något annat, oftast olika varianter av tofu.
Ca 20 minuter bort med taxi, in i en gränd där det stod servitörer utplacerade i kylan som följde oss vart vi än gick på ett väldigt omhändertagande vis. Genom en port eller två och in i ett stort rött tält. Det här gav mig otroligt konstiga vibbar så jag ville nästan vända om, men visserligen så kände jag på mig här att -Nu kommer något jag aldrig sett förut..

Första jag uppmärksammande inne i tältet var den upphöja minipoolen i marmor, som var fylld av stearin och hade fyra vekar i sig. Den var lika stor som ett badkar, kantig och kanske 1dm djup. Den här matsalen var tom, men de ledde oss igenom den till en annan där stearinljus också var enda ljuskällan. Stämningen var harmonisk, lite som om Indiskakedjan skulle ha en riktigt middagsrestaurang.

Menyns grafiska profil var underbar

Vi fick ett runt bord, som hade ett eget tält. Tältets tyg var ljust i linne och spets, spetsigt tak och lite avsides. Sen kom två stora böcker in, varav den ena var drinkmenyn och den andre mat.. Menyn var säkert 70cm lång, 15cm bred, vägde säkert 1kg och du hade den liggande på bordet framför dig, på längden. Lite text här och var, men större delen av varje sida var bild. Bilderna var inte särskilt högkvalitativa, men effektfulla. Fladdrande tyg i nyanser som passade med innehållet i dryckerna, som framgick i texten. De trodde mycket på naturkrafterna och berättade att de ena och de andra från naturen, som finns i den här drycken är tex blodförtunnande. Till de hade bilder på en person som dansar i nån häftig rörelse, men de är otydligt att det är en person, mest fokus på tyget som fladdrar iväg och tar 70% av all yta.
Menyn var så vacker att jag blev alldeles till mig. Men grabbarna förstod inte hur jag kände mig, förutom Joakim såklart. Det var frustrerande att sitta på ett sånt ascoolt ställe med tre personer som inte alls blir lika lyriska runt inredning, tyg, sniderier och grafisk profil som jag. Men såklart satt Joakim och jag bytte lite “Holy shit-blickar” till varann då och då, han är ju inte helt bakom flötet när de kommer till såna här saker.

Serveringen

De lade ut en varsin ljusgul servett framför oss alla, med en kant pekande mot mitten av bordet. På servette lade han ett grön exotiskt plastlöv, och på det här en stor snäcka. Alla fick en liten krypande bebis i porslin bredvid som, som chopsticksen vila mot när de inte användes.
Vi fick en ca 30cm hög vit porslinsfigur med blåa tunna mönster. Det var en herre med en skål i handen, som serverade oss en varsin bit hajfilé gjord på tofu.

Det här var bara början.. För att hoppa till slutet, så gick jag på damernas och då märkte jag att servitören inte var helt okej med att vi bara går hur som helst. Han skulle ju servera frukt nu! Han hade lagt mandarinerna med kvistar kvar i en skål med röktabletter i, så röken rann vackert ut genom skålen och spred sig över bordet. Det här missade jag eftersom han och jag mötte varann precis bakom bordet, men oavsett så kom jag kom tillbaka väldigt snabbt och sa till Joakim – Kolla handfatet.
Joakim kom tillbaka med ett ansiktsuttryck jag tyckte mig väldigt mycket känna igen, outtryckt entusiasm.
– Jag måste ha ett sånt..
– Jag vet älskling..
Oscar gick också av nyfikenhet, men hans respons var inte mer än “enhetligt..”- Jo, de är väl klart att de är enhetligt! Men, sen då?!.. Det var inte mer än så. Handfatet var en stubbe, vars rötter sen slingrade sig över golvet och du tvättade dina händer i en skål gröpt ner i stammen. Till de var papperskorgen en stor vas.

Härlig konversation..

Eftersom Wang Yu och Oscar är grundare av P1 och Joakim är ny, så pratade de hemsida och kod. Jag lyssnade med, men tröttnade tillslut och började bläddra menyn jag funderade på hur jag lättast smugglar ut. Jag kände för att rita av ett fotografi på kol, då jag gillade hur ådringarna i trät låg i ett sånt fint naturligt mönster.
Det här fick oss utslängda..

Fotnot. Notan för oss två gick på 350yuean, ca 420 kr.

Dag 17. Fira kodarna!

Gled över till P1 kontoret vid 12 tiden för att få en adresslapp av Svante, så jag kan ta mig till Jeanettes kontor som ligger vid U-town. Han kollade upp lite namn och grejer, skrev mig en lapp och jag hoppade in i en taxi. Ringde upp när jag kom fram och vi gick till en nudelställe där jag fick en gigantisk och jätte god skål för 12 yuean, vilket är då ca 15 kronor.

Sen mötte vi upp hennes väninna Caroline och promenerade vidare till deras nagelställe, som nu var fullt. Vi hamnade på ett ryskt istället, där jag tyckte hon filade ner mina naglar för mycket och följde inte efter min egen form. Lacken tog också sin tid på sig att torka, så jag hann ju förstöra dom helt. Jeanette och Caroline däremot, verkade klara de galant.

Fira med P1!

Jag kom tillbaka till kontoret, satte mig ner i ett hörn och vips var alla kodarna borta. De satt länge länge länge på möte i de officiella mötesrummet, kom ut då och då för att hämta grejjer och försvann in igen. Efter ett par timmar kom dom ut i glatt humör och det var dags att fira! P1 tog ut dom på lite mat och öl för att bara lite officiellt säga – Good job!
Matstället var coolt, det var precis bredvid Högkvarters krogen för P1’s lilla crew, D Lounge.
Så för er som undrar, så går det alltså fortfarande bra för Joakim.. Han är awesome.

Efter middagen gick vi in på D Lounge, vilket inte var ett dansställe men däremot jävligt chill och nice.
Vi drack lite Mohito, rökte lite cigg, jag snackade med en kinesisk tjej som bor här i Beijing och är lite tillsammans med en Italienare, som nästan gjorde en affär med Sverige. Han ville ha kabelproduktion här i Sverige, han vill ta över marknaden i Sverige för kablar och ville öppna fabrik! Sverige i princip gjorde en “run away bride” och drog sig ur när sista papprena skulle fyllas i. Han kände sig som en dumpad brud i kyrkan sa han.

Svante, Sebbe och Co drog iväg för födelsedagsfirande, vi chillade kvar med David och Jaque, Arvi fick ligga på damtoaletten och klockan 4 tog vi oss hem, nu var det dags att sova. Lagom nykter promenerade vi hem Joakim och jag. Jag är så glad att iaf han har lokalsinne! Vi har promenerat hem lite överallt ifrån, tack vare honom.
Men folk tycker vi är helt tokiga, folk tar nämligen taxi överallt då den kostar ju ingenting. Men tiden man spenderar på att få tag i än, hade du promenerat dig fram på. Svante, Sebbe och Oskar går däremot gärna, de gillar vi.

Allihopa, tack för en trevlig kväll. Oh sorry, thank you everyone for a memorable night.
Och jag tror jag kan trivas i att servera mig själv som armcandy då och då, när nöden kräver de.

Dag 13. Shopping och middag

Vi bestämde oss för att äventyra lite idag, trots stenhård kyla och dammig vind. Vi skulle gå till en park, som skulle ta en timme enligt kartan. Påfrestande väder gjorde att vi kände lite sug för lyxkaffe från Esquires efter de Japanska nudlarna. Därefter gick vi igenom The Place, satt en stund i solen och skulle sen fortsätta vandringen. Vid första rödljuset springer vi på Jaque, Yu Li och David som är påväg till de ryska området för att shoppa lite. Vi hängde på!

Joakim köpte sig en mössa äntligen och jag en otroligt söt prickig historia från en butik som hette Pull and Bear. Yu Li och David försvann för att hjälpa till med middagen som vi alla skulle till senare ikväll, så vi gick med Jaque till Ritan Park. Som var den mer realistiska parken att promenera till, enligt de andra så var våran destination en 7 timmars vandring.

Middagen ikväll hölls av Panying och Wang Yu och när vi kom till plats så satt Yu Li, David och Jaque som små barn i soffan och kollade på Batman Begins på den här gigantiska och ascoola tv’n som var 4 gånger så stor som Jockes skärm hemma, medans de vuxna lagade mat. Att se film på den här var helt awesome. Så en fet tv, är inte helt fel..

Närbildsscener där någon lutar sig över någon annan, var coolt att se för att de verkligen kändes som att man själv stod där.. Överlutad.

Panying lagade fantastisk kyckling som hon kryddade med Pepsi bland annat, helt galet! Men oj vad gott det var! Och Wang Yu serverade pork, som jag tror Joakims pappa skulle bli helt lyrisk av. Jag har lite problem med den här porkhysterin, men Wang Yu kan sin pork.

Shangdu_Soho_Esquires_chinese_version_of_wajnerbread

A_different_side_of_Shangdu_Soho_Roadblocks

Dag 12. År 2012 är Drakens år

Vi är drakar och 88or, så vi har mycket tur Joakim och jag. Draken är de starkaste tecknet, nummer 8 betyder tur liksom färgen röd. Så du hittar dessa tre lite överallt om du håller ett litet öga öppet, men duhbehöver knappast anstränga dig.

Vi hoppas på att det här året blir starten på ett äventyrsfyllt liv. Att jag har fyror i mitt telefonnummer här är däremot lite otur, för att de kinesiska tecknet för fyra är väldigt likt tecknet för död. Men de påminde mig om hemma. Telefonnummer här med 8or i kostar 1000 yuean mer än de andra och byggnader har sällan något som kallas våning fyra. För att seriöst..
– Vem fan vill bo på dödsvåningen?

Joakim spenderade mesta delen av i Badkaret, jag svor över att internet lägger av hela tiden och vi värmde upp mat från fyllekäket igår. Vilket var Kantonesiska rester. Så det var nästan som att laga mat idag, vi har hittills aldrig använt köket. Vi fick resterna för att vi har en mikro, men jag kan inte minnas när jag senast skulle värmt min mat i en sån. De berättade jag inte då, för jag ville ju så gärna ha all den goda maten.
Vi bara latade oss idag, men gick ut en promenad för att köpa diskmedel. Nu hade vi ju helt plötsligt disk att ta hand om. Jenny Lou’s stängt, men jag fick en fin bild från parken iaf.