Inget varar för evigt

Dom här hade rymt.. Men de hade inte gått långt. Gräset är helt enkelt grönare på andra sidan. Stängslet.

– Ska du upp nu eller vill du sova vidare?
– Vad är klockan?
– Ge mig en kaffe så dricker jag den i sängen, kommer upp sen när du kommer från duschen..
– Klockan är 7:25, de finns inget kaffe och jag ska inte duscha.

Jag går upp ändå och han ordnar kaffe. Under tiden ordnar jag våran frukost och går ut och plockar en sallad till hans lunchlåda. Han fick ta alla tråkiga bön och chiliconcarne rester, så att jag själv kan äta av den goda buffén vi fick med oss hem av från helgens släktmiddag. Hehe, men självklart sparar jag, de var ju trots allt hans mamma som gjort maten och inte min. Jag vinkade av Jocke från altanen som varje morgon, drack min morgonlatte på trappan i mjukisbyxor medans Otto rastade sig själv. Jag hämtade ut min gitarr, ställde laptopen på bordet och letade fram ackorden till Addicted med Amy Winehouse.

Sen tog jag en promenad med Otto vid 9 tiden till udden och klev ner på sandstranden. Solen var på väg upp när jag gick hemifrån men på stranden låg den på helt. Jätte synd att jag inte hade kameran, men min plan är att gå och ta ett nytt dopp senare idag. Och ja! Jag tog ett dopp!
Om man kan kalla de för ett dopp när jag egentligen bara låg ner raklång i ett 3 dm djupt vatten. Min plan var aldrig att gå till vattnet, utan bara till vändplanen vid sista husen och hem igen så jag var inte förberedd med handduk eller badkläder. Men doften lockade mig ner i skogen och mellan fårhagarna. Tidiga augustimornar är de bästa dagarna att promenera på, jag älskar skolstartskänslan.

Jag tog av mig barfota och drog upp byxorna till knäveckan och plaskade ner i vattnet. De räckte inte, utan jag ville känna mer vatten. Så jag tog av byxorna också så att jag kunde plaska lite mer, men de slutade med ett jätte härligt nakenbad medans Otto tittade på mig som om jag blivit galen. Jag satt där i vattnet med sand i rumpan och var ganska nöjd med min situation. Jag tog promenaden idag från första början för att jag har börjat inse att mitt liv här på Tyresö varar inte för evigt. Förr eller senare, kanske till och med innan året är slut så kommer man ju flytta. Och man vet aldrig, men tänk om ägarna av våran stuga skulle få för sig (av nån korkad anledning..) att sälja och sen vips, har vi aldrig tillgång till den här idyllen igen. Jag måste passa på nu, vem vet om det här är sista sommaren jag spenderar här?

Jag doppade inte håret för att jag är ett sånt där öronbarn. Men jag klev upp till slut och soltorkade med ryggen mot berget. Jag hann precis ta på mig på underkroppen innan en båt gled förbi i full fart. Otto satt först en liten meter från vattnet, men när vågorna började komma upp och bryggan knakade så vart han lite sådär ” Oj oj oj” och så kom han upp till mig, klättrade berget som en get och stod helt plötsligt bakom mitt huvud.

Så, där stod vi. Och gassade i solen denna helt underbara augustimorgon.
Sen kom jag på att hippihäxan visade hur man välkomnar solen genom yoga. Och i min situation så var solen otroligt välkommen, så de minsta jag kunde göra var väl att “pay my respect” genom ett välkomnande.

Efter 20 minuter solyoga, så var det dags att gå hem. Vi sa hej till fåren och tog oss genom skogen och hem samma väg som vi kom. Nu fortsätter dagen med en till latte, en dusch och sen ska alla målarfärger fram.